Inget är omöjligt för den som har viljan
denna dag skulle jag vilja skjuta i huvet bara, jävla halsfluss så jag nästan kunde tagit snaran runt halsen. Och till och med hälsocentralen hade fullt hela dagen, slutade med några pizzor i toan, freeshtjej.. VEt inte vad som rör sig i kroppen men något som äter mig inifrån iaf.
Jag och lilltjejen är hemma själva medan adde är på bilma, Jag har aldrig sett denna cup förr tror ja, idag förknippar jag den med ett helvete och smärta, en helg som blev början på "vårt" nya liv. En händelse som förändrade oss alla. Värsta tiden i våra liv. Den dagen var 11 januari 2009, en söndag eftermiddag vid 2-3 om jag minns rätt. Jag hade vaknat upp hos adam i järbo och han skulle senare åka till bilma i ockelbo. Efter många om o men åkte jag hem till sandviken och adam tog sällskap tillsammans med evelina och alexander. Jag och Pernilla bestämde oss att åka dit vi med, och jag står i mitt gamla rum och klär mig, när evelina ringer mig... Det här något jag verkligen inte kommer glömma, detta ögonblick när hon ringer. Hon säger att hon åker ambulans med Alexander påväg till gävle sjukhus, att de varit med om en olycka och att adam åker en annan ambulans.
Jag trodde abslout inte det värsta först, evelina var ju så lugn och jag trodde alla tre varit med i bilen. Jag åker såklart direkt till gävle för att möta upp dem på akuten. Vid den här tiden har jag fått veta att de inte visste hur det var med adam men han var i alla fall vid medvetande efter olyckan. Jag mötte upp Adams farfars sambo och fick inte träffa adam utan fick direkt komma in till alex och eve, därefter gick det utför. Ambulanspersonalen förklarade hur de låg till med adam och att de inte visste mycket. Det enda adam sa var att han hade ont i magen och att "jocke har skjutit mig i foten". Det visade sig ett bra tag senare att han hade inre blödningar, bruten fot, nervskada och brutet bäckene osv. Vi var alla hos honom dygnet runt följande dag/dagar. Eftersom det var kritiskt med honom och med dessa skador ska man nästan inte ha överlevt. Vi satt spännt och väntade på olika provsvar, blodtryck osvosv. Även att inte kunna få kontakt med honom, han bara låg där med maskiner och mediciner. Usch, en syn jag gömt längst bak i huvudet..
Sen dess har det varit en lång resa för alla men inte minst för adam som varit en ängel dessa två år.
Alla vi beundrar dig och är så otroligt stolta!!!
Jag älskar dig<3
Jag och lilltjejen är hemma själva medan adde är på bilma, Jag har aldrig sett denna cup förr tror ja, idag förknippar jag den med ett helvete och smärta, en helg som blev början på "vårt" nya liv. En händelse som förändrade oss alla. Värsta tiden i våra liv. Den dagen var 11 januari 2009, en söndag eftermiddag vid 2-3 om jag minns rätt. Jag hade vaknat upp hos adam i järbo och han skulle senare åka till bilma i ockelbo. Efter många om o men åkte jag hem till sandviken och adam tog sällskap tillsammans med evelina och alexander. Jag och Pernilla bestämde oss att åka dit vi med, och jag står i mitt gamla rum och klär mig, när evelina ringer mig... Det här något jag verkligen inte kommer glömma, detta ögonblick när hon ringer. Hon säger att hon åker ambulans med Alexander påväg till gävle sjukhus, att de varit med om en olycka och att adam åker en annan ambulans.
Jag trodde abslout inte det värsta först, evelina var ju så lugn och jag trodde alla tre varit med i bilen. Jag åker såklart direkt till gävle för att möta upp dem på akuten. Vid den här tiden har jag fått veta att de inte visste hur det var med adam men han var i alla fall vid medvetande efter olyckan. Jag mötte upp Adams farfars sambo och fick inte träffa adam utan fick direkt komma in till alex och eve, därefter gick det utför. Ambulanspersonalen förklarade hur de låg till med adam och att de inte visste mycket. Det enda adam sa var att han hade ont i magen och att "jocke har skjutit mig i foten". Det visade sig ett bra tag senare att han hade inre blödningar, bruten fot, nervskada och brutet bäckene osv. Vi var alla hos honom dygnet runt följande dag/dagar. Eftersom det var kritiskt med honom och med dessa skador ska man nästan inte ha överlevt. Vi satt spännt och väntade på olika provsvar, blodtryck osvosv. Även att inte kunna få kontakt med honom, han bara låg där med maskiner och mediciner. Usch, en syn jag gömt längst bak i huvudet..
Sen dess har det varit en lång resa för alla men inte minst för adam som varit en ängel dessa två år.
Alla vi beundrar dig och är så otroligt stolta!!!
Jag älskar dig<3
Kommentarer
Postat av: eve
kärlek<3
Trackback
